En konstig jul

Nu är det bara två dagar kvar till julafton.

Det känns konstigt i min mage när jag tänker på det.

I år ska vi fira jul hemma i vårt hus för första gången.

Det borde vara jättekul med alla förberedelser, men det är det inte.

Allt känns bara konstigt och fel.

På julafton ska jag, maken, äldsta bonusgrabben och hans flickvän sitta här ensamma och dela ut julklappar.

Kanske åker vi till Långede på en stilla glögg, vi får se.

På juldan blir det stort ståhej i Långede med alla barnen utom mitt.

Känns inte heller så kul.

Känns verkligen som om jag har svårt att hitta den riktiga julglädjen i år.

Allt beror förstås på att min käre morfar gick ifrån oss strax före jul.

Han drog en djup suck och somnade stilla in en natt i förra veckan.

Det var skönt för honom, nu slipper han plågas mer.

Men mitt hjärta gråter ändå.

Julen var morfars högtid, det var den stund på året som vi träffades.

Den stunden var helig för mig. Inte en jul utan morfar har jag sagt länge.

NU är den julen här, och det känns svårt att helt plötsligt försöka hitta på nya rutiner.

Det kanske får bli nästa år. Nu blir det som det blir.

Inte ens mamma ska julpynta i år.

Hon får i alla fall besök av sin syster, som blev änka för en liten stund sen.

Det känns bra att de har varann.

Och så ska de ju vara hos min bror på julafton.

Då får de säkert trevligt.

Själv får jag försöka tänka på kommande jular istället, när min familj kan komma hit.

Men den här julen blir ingen höjdare, det är jag säker på.

Nåväl, nu tänker vi på nåt annat!

God Jul på er alla

Trots allt går livet vidare och det kommer fler jular...