Upptaget och dött

Läste en blogg om en kvinna som var så fantastiskt nöjd med sin sambo, som renoverat hela sovrummet på egen hand. Det är inte utan att jag också kan stämma in i kören, min Krille är också en händig man. Och han vill gärna göra saker och ting själv. Utan goda råd från lilla mig eller någon annan. Just nu är han i färd med att förbereda matsalen för väggrivning. Vi ska nämligen riva två väggar så att vi får helt öppet från köket mot matsalen och in i Tv-rummet. Det kommer verkligen att bli superbra. När det är klart vill säga. Det tar ju lite tid att komma igång. Igår fick vi i alla fall ut de sista möblerna, och Krille avslutade kvällen med att flytta elkablar och telefonjack. Telefonjacken tog han bort förresten, där är bara hål i väggen kvar. Det ser så snyggt och prydligt ut, och jag är så glad att det äntligen börjar hända nåt därinne.

Ikväll efter jobbet ringer sonen på min mobil och frågar vem jag pratar med. Med dig svarar jag lite fundersamt... Ja men det är ju upptaget hela tiden säger han. Nä det är bara du som ringt säger jag, och du ringer ju nu???
Jamen på hemnumret är det upptaget säger han. Hm, skumt, har jag lagt av luren nu igen? Det har ju hänt förr... Jag lyfter luren i mitt kontor. Stendött. Ber Oscar vänta och springer snabbt till de övriga tre telefonerna i huset. Alla telefoner lika stendöda! Hm, nu är det störtskumt!
Sakta börjar det ändå gå upp ett litet ljus... måhända min lille snickare ställde till något när han tog bort de två telefonjacken igår?

JAA, så är det! Något har hänt, fast Krille fattar inte vad det är som hänt. Och det värsta är att han inte vill ringa och fråga någon "som vet" vad det kan vara som blev fel. Han är ju nämligen karl, och måste lista ut allting själv. Själv är jag luttrad vid det här laget, och har redan förberett mig på ett liv utan fast telefoni hädanefter!
Tjingeling