I väntans tider

Nu när jag snart är 45 är det inte många som anspelar på att jag är gravid, när jag klär mig i vida tunikor och dylikt. Tur är väl det, för det är ju lite tröttsamt att förklara att det där med barnafödande har jag lagt på hyllan för mycket länge sedan. Min något bulliga mage får jag skylla på andra godsaker än karlar!

Nu är det ju inte sagt att man inte kan gå i väntans tider för det!

Jag har mycket skojigt som väntar framöver;

• Semester, om cirkus en vecka brakar den loss



• Möhippa, hm, 12 juli blir det visst, en av dem...



• Bröllop, 26 juli, jag längtar!

Men mest av allt längtar jag till i natt, då jag ska hämta hem min son Oscar som varit i Frankrike, i Taize, i tio dagar!

Även om det går bra när han är borta, så får jag knutar i magen sista dygnet innan han kommer hem. Inatt har jag inte sovit en blund nästan! Jobbigt.

Men nu är han alltså så nära att jag nästan kan känna förnimmelsen av honom.

Så ikväll blir det vaka vid telefonen, för jag vet inte vilken tid han kommer. Han är väl lagomt mör efter 36 timmar på en buss... säkert inte så pratsjuk när han kommer, men ändå. Han vill säkert krama sin gamla mamma i alla fall! Hoppas jag...

Här kommer en bild på honom innan han for

Tids nog kommer han nog att berätta vad han varit med om.