Rotfyllning

Hallå där!
Idag har jag varit till tandläkaren och rotfyllt en tand. Jag började gruva mig redan i morse, hade en molande värk i magen (inte i tanden dock). Var väl förberedd på att detta kommer att bli plågsamt! Jag hade förberett grabbarna på att de själva skulle få fixa maten ikväll, för jag skulle ligga med tandvärk och bedövning och tycka synd om mig själv i sängen.
Väl i tandläkarstolen får jag munnen fastsurrad i ett plastredskap utan dess like, och en operationsduk i gummi över munnen! Hujeda, det här blir nog blodigt tänker jag, var är bedövningen? Men tandläkaren kör på bara, ingen spruta alls i sikte. Till slut uppmärksammar hon min skräckslagna min och hejdar sig; Oj, vill du ha bedövning kanske säger hon frågande...
Nja, vad tror du säger jag dilomatiskt för jag känner på mig att det är nåt lurt på gång. Nej det tror jag inte du behöver säger hon, för den här tanden tog jag död på förra veckan så du kommer inte att känna ett smack!

Gissa om jag känner mig dum. Här har jag gått och trott att det värsta är kvar, och så är det precis tvärtom. Visserligen är ju käken obrukbar efter en timme i tandläkarstolen, men utan bedövning känner jag mig ändå ganska fräsch och glad när jag 1400 kronor fattigare går därifrån. Kan väl bara konstatera att där var det ännu en myt som gick i graven: Rotfyllning plågsammare än tortyr- icke sa nicke.Det är värre att köra med tandtråd enligt min mening.

Höres
Humlan